Länge sen sist.

Det är mycket just nu och att skriva här är inte med i mina prioriteringar, men lite då och då så återvänder jag.

Hade en toppenhelg.
På lördagen var jag på roadtrip med pappa. Fick två par skor!
Samma kväll så träffade jag min älskade vän E. Vi såg en film och umgicks bara vi tjejer. Supermysigt!

I övrigt så är det mycket just nu, är trött när jag kommer hem om kvällarna.

Konstigt....

Livet i stort är bra, men jag har en sak i tankarna som gnager.
Jag älskar min familj. Men just nu känns det som att jag vill hålla 2 av dem kort. (Inte du , Skrutt).

I fredags så hamnade P på sjukhuset, P har en gedigen sjukdomshistoria bakom sig. P fick dock komma hem på kvällen, hjärtproverna såg bra ut så det var nog lite allmän utmattning.
Nu kan man ju tänka sig att lilla jag blev ordentligt informerad om allt som försigick, men icke....
Jag trallade på som vanligt och trodde at M & P var vid sommarstället...

Ringde som av en slump till M i lördags och frågade om de haft en skön fredagskväll. "Vi kom inte hit förrän idag" fick jag som svar.
"Nehe, vadårå?" undrade jag. Sen fick jag höra hela historien.
Jag blev besviken. ENORMT besviken.....
"Ja men jag visste ju själv ingenting, och du vet ju hur du blir. Kan dessutom inte hålla på o ringa från jobbet" var den förklaring jag fick.

Vadå hur jag blir??? Jag är väl för i helvete vuxen! Vadå "kan inte hålla på o ringa från jobbet???? M kan ringa bara för att säga "hej" från jobbet.

När jag gjort klart för M att jag inte godtog detta så fick jag bara ett "Skrik inte åt mig" tillbaka. Saken är den att jag var tvungen att öka volymen för att göra mig hörd! Jag skrek inte, det var hon som gjorde. Sen har människan mage att bli iriiterad och defensiv, bara för att jag råkar reagera lite negativt på att ha blivit undanhållen info!!! Jag lade på luren.

Senare så ringde P upp mig för att försäkra mig om att läget var ok. Det gick inte att prata med den heller. Han var full. Tack för den televerket. Adjöss och god natt.
Smidigt. Drick lite till, du. Det löser säkert allt.

Skavsår och vristlänk.

Nu är det ju så att jag tycker att när det är så här fint väder så ska capri-byxorna fram och strumporna av. Detta medför alltid skavsår. Mycket märkligt fenomen detta...hmm...
Varför är det så att de skor man utan problem knatade i förra sommaren oundvikligen skaver sönder hälarna första dagen man tar fram dem ur dvalan??
Är det någon konspiration som pågår mot vinterbleka fötter?
Tack och lov för skavsårsplåster!

Vi var hos päronen förut och käkade. Då passade jag på att flörta till mig en vristlänk av min lillasyster. Hon knåpar ihop egna smycken nämligen. Det blev en i silver med två hängen, ett hjärta och en revolver. Framöver kanske det blir fler hängen, önskar mig en sko....

Helgen som gått.

Har haft en mysig helg!
Den tog sin början efter jobbet i fredags då vi hämtade min vän E och min lillasyster. De sov över hemma hos oss och vi lagade god mat och myste.
Igår var det kanonväder och sambon och jag åkte till Vingåkra-träffen vid RealCar. Det hade vi i och för sig kunnat skippa, eftersom det bara var skit-bilar och dåligt organiserat, men det var skönt att komma ut.
På eftermiddagen bakade jag matbröd och utfodrade två hungriga karlar med köttfärspaj.
Idag har vi inte gjort så mycket, men det behövs inte alltid.

Skönast med hela helgen är att det var just det för mig: helg.
När man går hemma utan nåt jobb att gå till så flyter dagarna ihop, och en lördag kunde lika gärna vara tisdag.
Men nu känns det verkligen att det varit helg. frö jag kom hem i fredags och var lagom trött och ska upp i morgon o jobba.

Har jag sagt att Cityfrisörerna är den bästa tänkbara salongen? Både för personal och kunder.

Bästa salongen ever!!!

Ok. Nu har jag jobbat på Cityfrisörerna i 5 dagar och jag kan bara säga: WOW!
Jag stormtrivs!
Inte nog med att hela gänget där är glada och trevliga, vi har alla samma tankar när det gäller kundservice, det är så skönt!
Jag kände direkt att jag blev en i gänget!

För övrigt så händer inte så mycket just nu, men det känns som att det räcker.

Nya tider.

Det har hänt mycket. Så mycket att jag inte har hunnit ta in det.
I onsdags så ringde det en kille hem till oss. Han presenterade sig som chef på en av stans största salonger.
Han sa att han fått mitt nr från arbetsförmedlingen och var intresserad av mig för ett frisörjobb...
Min respons var: Öhhh...ok?
Innan jag visste ordet av så var det bestämt att jag skulle komma förbi på torsdagen efter stängning så vi fick prata.
Jag började jobba där i fredags....

Allt känns toppen!!! Jag menar, sånt här händer bara inte! Jag hade inte ens sökt jobbet! Det var ägaren till salongen som insisterade på att han vill ha mig där!
Bara en sån sak som att ryktet har gott om mitt arbete, att jag är bra på det jag gör, värmer.
Har jobbat i 2 dagar nu och det känns som att jag redan hittat min plats.
De övriga som jobbar där är supergulliga allihopa och proffsiga på det de gör.

Livet leker!

Just det: jag är brunett nu.

Härlig dag i solen

Kom precis från stranden. Kanske låter märklig såhär den 2:a maj, men det var härligt!
Syrran och jag följde med E och C till surfstranden och grillade korv. Vi satt på en filt i solen och tänkte på absolut ingenting. Härligare än så är svårt att ha det.



Måste tillägga att datorn hemma har havererat, så inläggen kommer bli ytterst sporadiska coh bildlösa en tid framöver.

Bra låt.

Den här låten är med i ett av mina favvo-avsnitt av "Supernatural".
Jag gillar den. Ett plus att människan som lagt upp detta på youtube har fixat så fina bilder.

Jag vill!

Jag vill ha en anledning till att klä upp mig!
Jag vill stå 1 timme framför spegeln, fixa håret och lägga perfekt make up!
Jag vill ta på mig läckra kläder och snygga, obekväma skor!
Jag vill känna att jag har ett mål i natten, ta ett glas vin eller två, gå ut och dansa!
Jag vill komma hem tidig morgon, sparka av mig skorna, krypa ned i min sambos varma famn, känna bruset i öronen, väcka honom med vin-andedräkt och älska.

Jag vill...

Jonas Gardell

Den här veckan har jag, till min lycka, umgåtts flitigt med min vän, E.
Vi har inte gjort nåt vettigt, bara njutigt av varandras sällskap.

Idag, när vi satt och åt lunch, så ringde hennes pappa och meddelade att hennes mamma tyvärr låg i migrän. Därmed blev det en biljett över till Jonas Gardells föreställning. Jag fick den!

Jag blev så himla glad, även om jag såklart tyckte synd om stackars B-M som blev dålig.
Är precis hemkommen från föreställningen, E och jag har sett honom förut- men jag blir alltid lika varm i kroppen av denne underbara man. Hans förmåga att blanda hisnande humor med gravallvarliga inslag om livet är makalös!
Jag har skrattat högt och suttit med gråten i halsen. Nu mår jag bra.

Tog en bild, men min telefonkamera lämnar mycket att önska...

Ny Jacka!

Igår så hade jag en jättebra dag! Pappa, syrran och jag åkte till Lager 157 i Hälleforsnäs. En superbra outlet med mycket fräscha kläder.
Hittade en jacka och lite linnen. Pappa betalade....jag är inte ett dugg bortskämd...

Efteråt fikade vi.

Här kommer en bild på jackan och ett av linnena.





De andra två linnena är likadana, ett rött och ett vitt.

Jackan är jag supernöjd med! Har velat haft en sån länge.

Hej

Idag tog jag en cykeltur till min vän, E. Vi åt lunch och pratade.
På kvällen har sambon och jag varit hos hans kusin och fikat.

Just nu så sitter jag och tänker i vanlig ordning.
Varför lyckas jag dra ned på mitt rökande till nästintill obefintlig, för att sedan trappa upp det igen? Varför reagerar jag på stress med att bli en skorsten?
Varför måste de där jävla giftpinnarna vara så förbannat ångestdämpande? Det är inte sjyst mot oss svaga själar med trasigt psyke...

Solsken

Galet vackert väder var det idag. Halva dagen gick åt till att försöka tvinga mig själv att gå ut.
Tog till slut cykeln ner på stan och mötte upp med mamma där. Vi gick och skrotade en stund, sedan möttes vi upp hemma hos dem. (Mamma åkte buss).

När jag skulle hem från föräldrarna förbannade jag mig själv för att jag tagit cykeln, kände inte för en enda stor uppförsbacke hem. Men kom fram till slut.

Fattar inte vad det är för fel på mig ibland. Varför ska det vara så svårt att ta sig för att göra saker? När man väl kommer ut och solen skiner på näsan så är det ju underbart!

Det känns som att min motivation och inspiration har försvunnit någonstans på vägen...
Kan man beställa sånt på JULA tro?

Kanske jag kan få lite inspiration nu i alla fall. Har lovat mamma och pappa att måla en tavla till deras vardagsrum. Det är ett bra tag sedan jag kände någon lust till penslarna och färgerna, men nu känns det som att den kommit tillbaka.
Har inte någon känsla för vad det blir för stil på tavlan än, men det brukar lösa sig när man står där med duken framför sig.

Det värsta är att när jag väl fått smak på att måla så gör jag inte mycket annat i en period.
Men det kanske är bra? Terapeutiskt till och med?

Vi får se.

Häftigt sound.

Vem kunde ana att denna låt kunde låta så här bra? När Leonard Cohen gjorde den så lät det som kräkmedel. Men Cookies'n'Beans får den att rocka!!!

Magsjuka...

Sambon är magsjuk. Kul. Inte.

Det började igårkväll och har fortsatt dagen igenom. Jag har förvisat honom till karantän i sovrummet. Själv sover jag på soffan.

Just nu sitter jag och är lite lullig för mig själv. Fredagskväll och ensam. Har tagit ett par whiskey för att det dödar bakterier, men mest för att det är gott..

Håller tummarna för att jag ska slippa gå igenom det helvete som min stackars älskling går igenom.

Bittert.

Tydligen så är jag speciell.
Jag mår tydligen bra. Det är inget fel på mig inte!
Detta är den allmänna uppfattningen av mig. Bara för att jg inte bär mina känslor på utsidan...

Varje dag är en kamp.
En kamp mot mig själv och hela världen.
Bara för att du inte ser mig gråta, betyder inte det att jag inte är ledsen
Bara för att jag ser hel ut, betyder det inte att jag inte är trasig inuti.

Sambon spyr. Intresseklubben antecknar.

Billy

Billy Idol. Så jäkla töntig. Men så jäkla bra. Hans musik står sig fortfarande.
Jag lyssnar just nu flitigt på "Rebel Yell".
Tänkte bädda in en sjyst video, men den funktionen funkade inte på just den.

har för övrigt inte gjort många knop idag, lite ärenden på stan och en fika hos mormor och morfar, that's it.
Känns som att helgen tog kål på mig.

Lugnet efter stormen.

Det hr varit intensivt i helgen. Sambon fyllde 32 igår. Hans släkt anser att man ska fira allt. Det gör inte jag.

Jag vet ju i förväg att det i slutändan blir jag som stressar upp mig för att det ska komma folk till våra 56 m2.
Vi var väldigt tydliga i år med att ingen av oss tänkte göra en stor grej av det hela.
"Vill ni ha kaffe så finns det", liksom..

Föregående år så har jag bakat en vecka innan och yrat omkring och varit stressad, för ingenting. Tänkte jag skulle vara smart och slippa det i år. Tji fick jag.
Det hjälpte inte att jag sa till om att det inte skulle bli nåt stort...folk tog med sig fikabröd och sen var det fullt hus i omgångar. Jag stressade omkring som en yr höna och försökte hålla ihop allt. Kunde inte slappna av på hela dagen. Sedan kollapsade vi på kvällen.

Jag fattar inte att jag utsätter mig själv för sånt här. Fattar inte varför jag går upp i varv bara för att det kommer besök. Kanske är för att det känns som att de ska döma mig eller nåt sånt dumt.

Idag kommer mina föräldrar och min syster över på fika. Då stressar jag inte för då vet jag att jag är trygg. De kommer hit även på de andra dagarna på året, behöver ingen speciell anledning.
Det är nog där det skiljer sig.
Jag kan inte riktigt ta en invasion av folk, som de andra 364 dagarna om året inte kan släpa sig uppför våra 3 tr och plinga på.

Glad påsk!

I min familj firar vi inte påsk. Vi bara njuter av att det är långhelg och har det bra. Inte ett påskris så långt ögat kan nå.

Ikväll ska vi till mina föräldrar. Min berömda lasagne står på menyn.

Just nu trippar jag omkring i mina nya skor som jag fått av min fantastiska mor. Var tvungen att pröva dem ordentligt innan jag går ut i dem.
Jag älskar dem! Perfekta till jeans.

Långhelg

Även när man inte jobbar så njuter man av en långhelg. Allt känns liksom mera avslappnat på nåt vis och jag njuter av att få umgås lite med min karl!
Han fyller 32 år på söndag förresten!

Just nu sitter jag och väntar med spänning för att få se det senaste avsnittet av Supernatural. Det sändes i USA idag.

Man behöver lite värmande bilder ibland.

Tyngder.

Jag vet att jag kan verka konstig.
Att jag ser på världen lite annorlunda.
Ibland verkar jag ha huvudet bland molnen. Ibland verkar jag ha alla världens tyngder på mina axlar.
Folk tycker att jag är svår ibland, det vet jag.
Folk tycker att jag är jobbig iblan, det är jag säker på.

Det jag inte är säker på är om folk förstår hur svårt och jobbigt det är att vara jag ibland.
Jag säger inte att jag har det värre än någon annan. Har bara mig själv att jämföra med.
Vet bara att det är väldigt jobbigt att hela tiden fundera på vad som händer härnäst. Kommer jag klara morgondagen utan tårar? Utan klump i halsen? Utan att stänga av helt?
Det är min största rädsla: att stänga av igen.
Kämpar varje dag med att verkligen tillåta mig själv att känna.

Idag har det varit jobbigt, har känt mig precis stirrig.
Imorgon blir nog bättre.

Ny frisyr!

Idag har en vän som även är frisör varit hemma hos mig. Vi roade oss med att klippa varandra.
Jag var i stort behov av det och känner mig flera kilo lättare på skallen.
Snyggt blev det också!



Nu känner jag mig toppen-pigg och fräsch!

Bleka håret!

Jag är beroende av blekning! Kom på igår att det är minst 4 veckor sedan jag blekte utväxten...skandal ju!!
Så jag drog fram slnghätta och blekning för en stund sedan och nu är jag bekväm i min spegelbild igen.
Jag har haft regnbågens alla färger i håret, en del på samma gång, men jag återvänder alltid till det blonda. Som en kompis brukar säga: Det är liksom mera Du att vara ljus.

Har förstått att många som bleker håret hemma gör en del fatala misstag. Har stött på en del på salongen där jag jobbade, som förstört håret med blekning.

Det finns några grundläggande regler om man ska pyssla med blekning hemma.

För det första så ska man aldrig, ALDRIG, ge sig på att avfärga ett hår själv. Det kan sluta med ett förstört hår och dyra pengar hos frisören.

Om man däremot bara vill bli lite ljusare så är slingor ett säkert kort, men det ska man inte ge sig in på själv om man har längre hår än till en bit nedanför axlarna.

Optimalt resultat får man förstås om håret är obehandlat från böjan och inte har en alltför mörk utgångsfärg.

När man drar upp slingorna i hättan så ska man se till att det blir jämnt fördelat på hela/halva huvudet.

Har man tjockt hår längre än till käkbenet så går det oftast åt 2 st förpackningar.

När man penslar i blekningen så ska man se till att det går relativt fort, annars blir det ett ojämnt resultat.
Ska man färga utväxten på ett tidigare blekt hår är det jätteviktigt att mn bara penslar i utväxten. Får man blekning på ett redan blekt hår är risken stor att man råkar ut för en kemisk klippning....

Sen är det bara att ta det lugnt och vänta. Mitt tips är att man kollar var 5 min i spegeln för att hålla koll på resultatet. Blekning har ingen bestämd verkningstid, bara en maxtid den får sitta i håret- den brukar vara 50 min. När man tycker att det är tillräcklligt ljust så är det bara att skölja.

Har man inte uppnått önskat ljushetsläge efter max-tiden så måste man tyvärr skölja i alla fall. Blekningen har ingen ytterligare uppljusningseffekt efter denna, det enda som händer är att håret börjar luckras upp....Mitt tips i ett sånt läge är att behålla slinghättan på efter sköljning, inte gripas av panik och skicka någon till affären för att köpa en snygg toning och slänga i den i slingorna istället...


Jag är utbildad frisör om nån undrar...

Eftermiddag i (sko)bilder.

Jag var ju på stan förut och strosade.
Tittade på skor, (big surprise), hittade två par jag måste ha nyss!
Det första paret hittade jag på Din Sko. De har perfekt höjd på kilklacken för att användas varje dag.



Det andra paret finns på Eurosko. De är så läckra att jag vill gråta en skvätt och ändra klädstil så jag kan använda dem hela tiden!



Sedan gick jag hem till mina föräldrar för att dricka kaffe.
Som ni ser så gick bekvämligheten före utseende på fötterna idag...




Nu ikväll så har sambon och jag precis mumsat i oss våfflor.
Nu ska jag skosurfa....

Rastlös

Slöandet varade inte så länge.
Är rastlös. Ska ta en promenad ner till stan.
Så får vi se vad som händer.

Slösöndag

Vad slö jag är!
Kan inte tänka mig att göra något annat än att bara vara idag. Tanken på att behöva ta på mig annat än myskläder är svindlade. Strumpor är ljusår ifrån mina prioriteringar idag.

Får se hur lång tid det tar innan jag blir rastlös.

Krigsmålning och ny layout.

Idag har vi varit hos min sambos lillebror.
Lillebror fyllde 27 år och i den familjen firar man ALLT...
Det ska vara formell inbjudan, 7 sorters kakor och stel konversation med folk man inte känner...

Jag tog på krigsmålning och stridsmundering innan vi åkte...
I mitt fall så betyder det en otroligt snygg sminkning, snyggt hår, fina kläder och läckra skor.
Jag känner mig liksom mera redo att möta mobben då. Det känns som att man gömmer sig bakom en fasad och lättare kan klara situationen.



Det var tur att jag kände mig snygg, jag hamnade i en situation där jag blev tvungen att använda all min styrka för att inte skrika.

En "vän" till familjen såg det helt plötsligt som sin uppgift och förbannade skyldighet att noga utvärdera mitt liv.
Helt plötsligt så var jag utsatt för förhör av tredje graden.
Även fast jag visade klart och tydligt att jag varken ville eller tyckte om att svara på hans högst olämpliga frågor så fortsatte han att snoka.
Till slut fick jag nog och reste mig och gick.
Sade till sambon att jag inte stod ut en minut till, då hade jag ställt till en scen.
Vi åkte.

Hur kommer det sig att vissa människor helt saknar förmågan att läsa folk?
Vad är det som säger att mitt liv och mina problem är till för allmän beskådan?
Jag blir så trött!!
Till saken hör att människan i fråga är psykolog, stackars hans patienter! Efter min erfarenhet i dag så kan jag bara dra slutsatsen att karln är en klåpare!

Kvällen har varit bra i alla fall.
Vi har varit hos mina föräldrar och ätit middag.
Min underbara syster var färdig med nya layouten: det är den ni nu ser.
Jag är super-nöjd! Tack!

Nu blir det lite soft i soffan.

På rätt väg

Dagen har gått jättebra!

Det var nervöst att gå in til arbetsförmedlingen.
Hela huvudet snurrade när jag skulle fylla i alla uppgifter.
Väntan på att få träffa handläggare verkade vara oändlig.
Funderade en liten stund på att fega ur.

Men så blev mitt namn uppropat och sedan rullade det på. Arbetsförmedlaren jag fick träffa var superbra!
Han fick mig att känna mig lugn och tog varje steg lugnt och fint med en humorglimt i ögat.
Jag förklarade allt om min situation och ingenting verkade konstigt.
Jag kände mig så väl omhändertagen!
Och så fick jag en fin, rosa mapp med papper i.



Det känns som att jag är på rätt väg nu.
Kanske hittar jag till Narnia en dag...

Med öppna ögon.

Idag ska jag företa mig något helt nytt.
Jag har aldrig förut ens varit i närheten av detta och hade inte heller föreställt mig att denna dag skulle komma.

Jag går in i det hela med öppna ögon.

Har ju hört alla skräckhistorier som vänner råkat ut för.
Det finns ju de som faktiskt blivit hjälpta också.
Det känns skönt att min evigt trogna syster går in i lågorna tillsammans med mig.
Vi ska stötta varandra genom det här.


Idag skriver vi in oss på arbetsförmedlingen.

Usch vad dystert det blev.

Nej, nu rycker vi upp oss!!!

Det här är oaccebtabelt beteende!!!

Peppa lite!! Var glad och nöjd!!

Lyssna på glad musik och dansa!!!

Ställ klockan på ringning imorgon-bitti och studsa ur sängen, redo att ta dagen på bar gärning!!!

Heja, Heja!!!

Jag vet inte.

Det känns som att jag inte vet nånting längre.

Jag vet inte vad vi ska äta ikväll.
Jag vet inte hur jag ska kunna sova inatt.
Jag vet inte hur morgondagen kommer se ut.
Jag vet inte varför jag inte gråter.
Jag vet inte varför jag plågar mig själv.
Jag vet inte hur man lever.

Men ska det vara så här??!!
Varför känns allt som ett stort svart hål?
Jag var glad för en stund sedan, men så fort jag kommer innanför hemmets väggar så rasar jag.

Allt känns som ett stort misslyckande som hånskrattar mig i ansiktet.

Min sambo smaskar och knaprar dessutom väldigt högt just nu, det retar mig. Ändå säger jag inget. Lider i tystnad.
Som alltid.

Om jag hade pengar...

...då skulle jag ha ett rum helt tillägnat mina skor.
Istället för den futtiga hallgarderob som nu får göra jobbet.
Min sambo påstår ibland att jag har för många skor, då spärrar jag upp ögonen och frågar förfärat: Kan man det???

Jag vill ha nya skor för den som inte förstått det...


(Skorna finns på Brandos.se)

Imma på spegeln och isterband.

Sambon duschade så länge och varmt att jag aldrig trodde imman på speglarna skulle försvinna.
Fantasin lyser med sin frånvaro, det blev isterband och makaroner till middag.

Jag vill ha nya skor.
Längtar efter vår.

Det varade en stund i alla fall...

Jag fick vara glad en stund idag, det är jag tacksam för.

När klockan började närma sig kväll så kom den krypande som en kär gammal vän.
Den hopplösa känslan av att allt är fel och jag kan inte göra nåt åt saken.
Ville inte vara hemma, ville inte vara själv, ville inte träffa någon, ville ingenting.
Smsade sambon och förklarade läget. Han hämtade mig direkt efter jobbet och sen åkte vi. Jag blir lugn av att åka bil.
Vi kom hem sent, strax innan kl 21.

Sen kommer väntan på att man ska gå och lägga sig och med den, ångesten över att behöva sova.
Man sitter och funderar på om det verkligen är nödvändigt. Måste man sova? Kan man inte bara få sitta uppe i soffan och låta hjärnan vara så här härligt avslagen som den är när man är övertrött?

Jag tycker det är skönt att vara sömnig, då orkar jag inte sitta och gräma mig över saker. Hjärnan orkar inte bry sig, man sitter som en zombie och tänker inte.

Tankarna börjar inte snurra förrän jag lagom hunnit lägga huvudet på kudden.
Därför känner jag ångest för att sova.
När jag väl somnar så betyder ju det att jag vaknar utvilad till en helt ny dag med en hjärna redo att jobba på högvarv igen.

Min sambo är underbar för övrigt.
Denna stolte viking, som jag kan kan kalla min, gör sitt bästa för att jag och min fuckade hjärna ska ha de bra. Jag gissar att han var supertrött efter jobbet men ändå så följer han mina nycker och vallar runt på mig i bilen.
Det enda positiva med att gå och lägga sig är att jag vet att där väntar han med öppen famn redo att hålla om mig tills jag somnar.
Vore det inte för honom och hans starka armar skulle jag aldrig gå och lägga mig.
Denna fantastiska man vet hur han ska få mig att känna mig trygg, när jag inte ens vet det själv.
Jag är evigt tacksam till den kraft som såg till att vi träffades överhuvudtaget.

Jag vet att man inte ska låta sig raderas till att bara vara om man är två.

Men i mitt skede i livet så kan jag ärligt säga att jag inte vore nånting utan honom.

På riktigt nu.

Idag är jag glad. På riktigt.
Jag vet inte vad som gör det, spelar ingen roll heller. Det är bara skönt, att känna på riktigt.

Jag känner mig snygg och fräsch. Tog på mig mina högkklackade stövlar och skinnkappan bara för att gå till en kompis o fika.

Det regnade i går.
Idag skiner solen.
Det stör mig inte längre.

Possibility

Ok.
Det har varit väldigt dystert här ibland.
Det är för att jag är en dyster människa ibland.
Men jag lovar att jag inte bara är dyster, jag kan vara glad också.
Det är bara så att jag svänger väldigt mycket åt båda hållen och har lätt för att fastna i det dystra.
Antar att jag har ett sinne för dramatik...

Detta speglas väldigt mycket i vad jag lyssnar på för tillfället.
Melankoliska låtar som får en att fundera.

Just nu: "Possibility" med Lykke Li. (från New moon-soundtracket)

Text som fastnat:
So tell me when you hear my heart stop
You're the only one that knows
Tell me when you hear my silence
There's a possibility I wouldn't know


Jag gillar ord.
Stora ord, små ord.
Förmågan de har att trösta- och såra, är otrolig.

Jag önskar ibland att jag vågade skriva mer och visa det för någon.
Det känns som att jag skulle kunna göra det.
Skriva alltså.

Har skrivit mycket, men aldrig samlat ihop mig tillräckligt för att våga göra nånting av det.

En dag kanske.

Varför?

Varför sitter jag här igen och funderar på allt som kunde varit och allt som inte är?
Varför känns det som om någon annan går omkring med mitt liv och jag sitter bara och väntar på att få tillbaka det?

Varför sitter jag fast?

Idag är ingen bra dag.

Solen skiner ute och det känns som ett hån.

Pianot stirrar hotfullt på mig och hotar med moll om jag sätter mig där och spelar.

"The drugs don't work" med The Verve går på repeat.

Tårarna bränner.

Magen värker.

Hoppas det regnar imorgon.

I'll come back when it's over...

Sitter och lyssnar på Regina Spektor. Har fastnat vid en bit text i låten "The call".

"...and then that word grew louder and louder
until it was a battle-cry:
I'll come back when you call me,
no need to say Goodbye"


Låten är för övrigt med på soundtracket till
"The chronicles of Narnia: Prince Caspian".

Spotify är bra till mycket...

En till dikt.

Blixtar av ljus som väger ett ton
lätta pustar av mörker.
Varma famnar som känns som skruvstäd
dunkla tankar kyler.
Solsken som känns som ett hån
kylan värmer.

Dikt.

Ute leker barn
grannen cyklar
och jag undrar
vart regnet är

Hur kan hjärtan slå
och barn leka
när jag undrar
vart regnet är

Mardrömmar

Vaknade kallsvettig tre ggr inatt.
Kl 3.58 höll jag på att ge upp om sömnen, varför sova när demonerna kommer så fort man blundar?
Vet inte exakt vad jag drömde, bara att det var otäckt och att jag forfarande har en jobbig känsla i halsgropen.

Mardrömmar måste vara ett av de jobbigaste fenomen som finns, de kommer ju från ens undermedvetna och speglar hur knasig man faktiskt är.
Jobbigt också att man oftast vaknar med en känsla av tomhet och panik.
Det känns just där och då som om man aldrig ska bli glad igen

Musik.

Finns det inte musik i livet så kan man lika gärna säga "God natt".

Jag älskar musik.
Förmågan den har att sätta ton på känslor, att nyansera världen.

Mitt piano är min käraste ägodel.
Är jag ledsen så finner jag tröst där.
Kanske i Beethovens pianosonat nr14 i ciss-moll, sats1 (månskenssonaten).
Vemodig i början, men efter några takter så känns det som om små glimtar av solen tittar fram och värmer. Sedan blir det trevande, sökande, för att ebba ut i en sådan otrolig mjukhet. Man mår bra.

Känner jag att jag behöver sätta både ord och musik på mina känslor så sjunger jag när jag spelar.
Senaste tiden så har "Untitled" av Simple Plan känts som att den träffar rätt. Orden sugs in i hjärtat och melodin som är så enkel, känns tillräcklligt svår för att tonge det jag känner.

När jag lyssnar på musik, så lyssnar jag verkligen.
Vill inte bara ha nåt i bakgrunden som låter.
Jag väljer omsorgsfullt ur min samling och bestämmer utfrån vem jag är just där och då.

Det var nån som sa till mig en gång att man har ett speciellt soundtrack till sitt liv.
Helt ärligt så vet inte jag vad mitt skulle kunna vara. Det varierar ju så från dag till dag.
Jag kan uppskatta en låt för hur den är uppbyggd, vad texten betyder, men framför allt hur den får mig att känna. Det är viktigt.

Så hur ska man då beskriva mitt soundtrack?
Det finns ingen röd tråd.

Musik, det är mitt soundtrack.
Jag tycker synnd om alla dem som inte vet att uppskatta den.

I mitt huvud.

Varför verkar vissa tycka att det är hemskt att bli arg? De tiger i tystnad och går omkring sura på alla istället.
Är detta en kvinno-sjuka eller drabbar det karlar också?
Det är ju så mycket skönare för sinnet att få ladda ur ordentligt när det behövs, sen kan man prata om det och gå vidare.

Vissa kvinnor verkar tro att det är fult att visa att man är arg, men är det inte värre att vara tjurig i veckor? Handlar det om att i vissa fall så hänger känslan av att "håll käften och var söt" kvar?

Jag blir arg när det behövs. Jag ställer till ett himla liv och blir väldigt verbal (men använder inte fula ord). För verbal tycker min sambo ibland, jag brukar tappa bort honom halvvägs nånstans.
När jag haft mitt utbrott och tagit en paus, då pratar vi om saken och går vidare. Oftast lyckligare än innan.

Jag tror att om man går omkring och tiger om saker och ting så blir luften till slut förgiftad och nånting inombords dör litegrann.

Detta gäller nog inte bara i kärleksförhållanden, utan i alla förhållanden man har i livet.

Att våga bli arg är väl också att våga vara ärlig?

Kvinnoprat.

Idag har jag varit hos min vän, E.
Vi har umgåtts och pratat.

När vi pratar och hamnar i en diskussion så känns det som att vi tillsammans kan lösa alla världens problem.
Ni vet; man pratar, man är rörande eniga, kommer fram till bra saker och känner att man åstadkommer nåt.
Härligt!

Fredagskväll

Idag har varit en bra dag.
Började med att slöglo lite på Tv med en kurrande kisse i knät.
Sedan kom min vän,E ,vid lunch.
Vi har haft en mysig dag och gjort ingenting.
På eftermiddagen satt vi och tittade på film, en riktig snyftare: "P.S I love you".
Min syster rekommenderade den.

Nu ikväll så är E fortfarande kvar, hennes sambo kom förut.
Vi har precis ätit pizza och nu väntar vi på att min sambo ska komma in med kaffet, Let's dance går i bakgrunden.

Prima liv!

Fika.

Idag kom en av mina käraste vänner på besök.
Vi fikade o pratade lite strunt. Mumsiga chokladmuffins blev det.
Jag är så glad för hennes skull!
Hon och hennes man ska få barn om ca 3 veckor! Hon är jättevacker och har den mest perfekta bebismagen man kan tänka sig!

Min kisse, Ronny, var också med på ett hörn.

Just nu så sitter jag och njuter av att förmiddagen har varit så bra!
Ibland så krävs det inte mer än gott sällskap och fika.

Migrän

Hade migrän igår.
Jag hatar det. Skulle inte önska min värsta fiende det.
Jag låg i sängen hela dagen. En liten tröst var att min katt tyckte att mamma behövde tröst. Han låg bredvid mig hela dagen

Idag ska jag till min samtalskontakt. Vi ska gå igenom en tidslinje jag har gjort. Inte för att jag förstår varför, men men.

Har ju skaffat Facebook.
Idag kom jag i kontakt med en av mina bästa vänner från förr.
Har tänkt mycket på henne och undrat över hur hon har det, nu vet jag!
Som hon uttryckte det: Jippi för Facebook!

Fullt upp

Gårdagen blev lite mer intensiv än jag väntat mig.
Vi började med att åka till min sambos mamma och styvfar.
Sen blev det akuten. Sambons mormor var dålig så vi åkte in med henne. Var där halva natten. Hon fick åka hem, men ska på undersökningar.


Idag har jag tagit en långpromenad i solskenet, man blir ju precis stum av förvånan när man faktiskt måste knäppa upp jackan för att inte svettas ihjäl... Man har ju blivit van vid sibirisk kyla nu. Men Fan vad skönt det är att man kan börja ana slutet på denna snö-täckt tunnel!!!

Inom kort så hoppas jag kunna stoltsera med en ny layout här; min duktiga syster ska hjälpa mig!!

Är det nåt fel på svenska folket?

Blev så grymt besviken över resultatet i Andra Chansen! Jag ville ju att Neo skulle gå vidare!!!
Istället så får Jessica Andersson finalplats med en så tråkig låt att man tar kiss-paus när hon uppträder...

Jag och min kompis spekulerade i huruvida det blivit nåt fel med Svt:s televäxel...Eller om det är så att det är väldigt få i vårat avlånga land som har någon smak överhuvudtaget...

Jaha...var det inte svårare än så....

Detta är en av bilderna syrran tog på mig häromdagen.

ehhh..

Ja, det blev lite knasigt igår mellan mig o sambon.
Men det är vatten under bron nu. Vi pratade och kom fram till att allt var ett missförstånd.

Ikväll kommer E hit. Vi sk äta tacos och titta på Andra chansen i Melodifestivalen.

Så fort jag listat ut hur man gör så kommer lite bilder min syster har tagit.

Konfunderad.

Sitter hemma hos mina päron.
Är arg på min sambo.

Är det verkligen nödvändigt för ens partner att få reda på precis allt man ska göra?
Om jag ska träffa en väninna, måste han då ha reda på minsta lilla detalj angående detta?

Fredag

Sitter och pratar i telefon med E. Vi ska ses imorgon.

Har tagit ännu ett kliv in i data-åldern, har skaffat facebook...

Dagens agenda: Ingenting.

Modell

Var hos päronen idag oxå.

Min syster är en aspirerande fotograf och behöver öva på modeller. Så idag ställde jag upp och blev fotad.
Vi hade jätteroligt, fast ljuset kunde ha varit bättre. I vår ska vi göra det lite mer på allvar.
Hoppas på att kunna lägga upp lite bilder från idag när hon regisserat färdigt.

Hobby-verksamhet.

Gick till mina päron idag.
Färgade, gjorde slingor och klippte min mammas hår. Blev skitsnyggt!

På sistone så har jag fått en liten mani.
Jag stickar.
När jag tittar på TV.
Som gamla tanter gör...hmmm

Men det är ju så rofyllt! Man ser ju att man har gjort nånting samtidigt som man kopplat bort allt annat ett tag.
Min sambo däremot tror att jag blivit knäpp...
Det har gått så långt att jag faktiskt surfar på stick-sidor...såna där man kan få tips o idéer men även utbyta mönster med varandra...

Undrar om det finns AS...Anonyma Stickare....

Men, men man har ju en hobby i alla fall.
Den kanske leder till att jag får tillbaka motivationen till att måla igen.

Idag känns det bättre.

Känner mig klarare i knoppen idag.
Jag vet vad det var som spökade igår- abstinens!!

En av mina mediciner var slut och receptet hade inte kommit när jag skulle hämta, så blev utan i helgen. Kunde hämta den igår och ta en tablett på eftermiddagen. På kvällen kände jag mig som vanligt igen.
Skumt...


Detta med medicin skrämmer mig. Tycker att det vore bättre om kroppen kunde fixa själv. Men nu går ju inte det i alla lägen, så då måste man stoppa fördomarna åt sidan och svälja pillrerna.

Äter hjärtmedicin och SSRI- medicin. Har även en behovs medicin som är lugnande.
Good times!

Snurrigt i huvudet

Precis som rubriken lyder så är det snurrigt i huvudet.

Kan inte tänka klart. Vet inte om jag mår fysiskt dåligt eller om det spökar i skallen.
Yr, illamående och allmänt off.

"gnäll gnäll" "jämmer"

Det går väl över.

Vänner.

Jag har en annan kärlek förutom min sambo.
Det är min bästa vän, E.

Hon är ofta mitt ljus i vad som verkar vara ett ständigt mörker. Hon känner mig bättre än vad jag känner mig själv.
Även fast hon kämpar med egna demoner så känner jag mig alltid gladare när jag träffat henne en stund. Det för mig är tecken på att hon är stark. En av de starkaste jag känner.
Denna förmåga att veta vad jag behöver höra, eller inte höra, är för mig ovärdelig.

Vi har varit bästa vänner sedan jag var 5 år och hon 6 år. Sug på den ni.

Jag önskar att alla fick känna den vänskap som jag och E har. Är övertygad om att det skulle innebära slutet på krig i världen.

Det är svårt att förklara för någon som inte vet. Någon som bara har kompisar, men ingen riktig vän.
Känslan jag har för denna underbara kvinna kan inte beskrivas med ord, för orden är för små.

Det bästa av allt är att jag vet o känner med hela mitt hjärta, att känslan är ömsesidig.

Så E: Jag älskar dig.

Sista deltävlingen.

Jag är nörd.
Jag älskar melodifestivalen, kan inte tänka mig att missa den, kan inte tänka mig ett liv utan den.

Man sitter klistrad framför Tv:n o hissar o dissar. Gottar sig i fula scenkläder och ibland- men bara ibland- ryser av välbehag.

Jag är även en sucker för musikaler.
Detta resulterade i åtskilliga sköna ilningar av Peter Jöbacks bidrag. Jag blev faktiskt lite lycklig när han gick vidare.

Sen kan man ju diskutera hur svenska folket tänkte när de skickade Anna Bergendahl direkt till Globen istället för Pernilla Wahlgren eller Neo... Tycker Anna skulle bytt plats med nån av dem...men men...

Over and out från Musiknörden...

Vad bra det går.

Hade en mysig dag inplanerad trots ruskväder.
Först ut till päronens sommarställe med pappa, sen kanske åka en sväng med honom o fördriva lite tid. Hem sedan o ta det lugnt o vänta på melodifetivalen.

Dagen började ju bra i alla fall...
Pappa hämtade mig strax efter kl. 10. Vi åkte till sommarstället. Man kan inte åka enda fram p.g.a all snö så vi gick sista biten. En smal upptrampad stig, en halvmeter snö på bägge sidor, töväder... Jag sjönk vid ett ställe igenom snön, samtidigt som jag föll som en fura snett bakåt. Med foten riktad rakt fram, fast i snön.
Aj. Mitt knä.

Detta resulterade i att jag skrek o låg o kravlade som en padda medans pappa försökte hjälpa mig upp, vilket inte gick för jag kunde inte stödja på högerbenet. Till saken hör att min pappa är av den mindre modellen, jag är en decimeter längre o ca tio kilo tyngre än honom...
Som tur var så var även min morbror där. Han lyfte upp mig ur snön så vi kunde fortsätta.
Jag kände att knät skrek o svullnade upp på en gång när jag rörde mig. men sköt det åt sidan i huvudet.
Har en ibland osund förmåga att ignorera smärta.

Sedan åkte vi till Norrköping. Pappa föreslog att vi skulle skippa det i o med min skada, men jag ville inte det.
Tycker så mycket om att vara själv med gubben att jag tar varje tillfälle i akt.
Väl framme så åt vi lunch o gick i 2 affärer (jag haltade), innan vi insåg att det var för mycket folk överallt p.g.a löningen. Sen började det vräka ned snö o vi åkte hem.

Väl hemma insåg jag hur ont det faktiskt gör. Jag bor 3 tr upp utan hiss. Great.
Har suttit stilla hela eftermiddagen i hopp om att nästa gång jag rör mig så gör det inte lika ont... Den teorin funkar sådär...

Så nu sitter jag med knät i högläge o väntar på melodifestivalen.
Har inte den fula svullnaden lagt sig på måndag får jag väl ringa doktorn.
Kul.

Och just det.
Sambon är fortfarande sjuk.

...intressen...

www.brandos.se

Jag har inte gett sken av att vara ytlig ännu. Typ: "Gud jag dööööör!!!Vilka snygga skor!!!"

Faktum är att jag älskar skor. Och kläder. Och smink.
Men mitt intresse för detta färgar inte min personlighet på det vis som jag har märkt på andra. Jag är ingen bimbo. Jag vet att det finns viktigare saker i livet än de perfekta skorna.
Med det sagt så kan ju de som vill kan ju använda adressen ovan o ägna sig åt min version av att porrsurfa...

Fredagsmys.

Det är grått ute.
Jag har ont i halsen.
Min sambo är sjuk.

Hade planerat en härlig kväll på Sunlight. Ligga i bubbelpoolen o göra lite soulsearch tillsammans med min bästa vän.
Mår alltid som bäst när hon o jag gör saker tillsammans för att slappna av och ha det bra.
Men planen gick om intet i samma stund som jag slog upp ögonen i morse o märkte att små tomtar med rivjärn har sabbat min hals under natten.
Typiskt.
Kändes som att jag behövde lite må-bra-tid.

Men det går ju fler tåg.

...och molnen samlas...

Ibland har jag dagar som känns allt annat än ljusa.

Idag var det fint väder med solsken o fåglar som tutade i träden.
Brydde väl inte jag mig om.
Det är svårt att bry sig om sånt när det känns som om häxorna från My Little Pony- filmerna har hällt smojs i ens hjärna....

Hade storslagna planer för dagen: Sitta o tycka synd om mig själv, gå till ett inbokat möta med en högre instans, gå till päronen.

Den första punkten på schemat klarade jag med glans o stjärna i kanten.
Den andra punkten gick åt helvete i o med att kärringen jag skulle träffa tydligen inte anser att min tid är viktig o helt sonika struntade i att befinna sig på avtalad plats.

Det gjorde inga underverk för mitt redan mörka sinne. Åkte hem till morfar o mormor en stund. Det resulterade i att jag satt och bölade i deras vardagsrum...

Det är konstigt. När man känner sig låg och någon är snäll mot en, då brister det oftast för mig.
Undrar vad det beror på...

Jag o sambon var sedan hos mina päron o käka middag.

Korvstroganoff. Mums.
(Ironi)

Hemma nu sen en stund. Sitter o funderar på hur jag ska bli glad igen. Men det blir jag väl. Nån gång.

Tankar

Jag många funderingar i huvudet, för många enligt vissa- inkl. mig själv.
jag har en förmåga att verka till synes oberörd av det mesta, men i själva verket går jag o funderar på det mesta i timmar.
man kan väl säga att hjärnan går på högvarv.

Saker jag funderar på:

*Vem är jag?
*Vem är du?
*Vad gör jag här?
*Hur kan jag göra det bättre?
*Varför är det så svårt?
*Finns det mer?
*Var kommer ångest ifrån?
*Räcker pengarna?
*Varför kan jag ta mig i kragen vissa dagar o inte andra?
*m.m

Kvällstankar

Har haft en bra eftermiddag.

Blev hämtad av moster o kusin vid halv tre. Tjejfika på stan o sedan lite second hand. Lite prat däremellan. Känslan av att verkligen bli förstådd infann sig. Det är skönt.


Besök nu på kvällen. Sambos kusin sitter i soffan. Sambos lillebror+ flickvän oxå. Vi har trevligt, fikar o så. (Jag blev osocial en stund för att skriva här.)

Har klippt sambos lillebror precis, snyggt blev det- lite Elvis över det hela.
Det är en utmaning att ha en karl på över en o nittio sittandes på en kökstol framför sig o försöka nå upp o klippa längst fram...men det gick ju det med.

Ett ton disk senare...

Diska.

Smaka på ordet.
Tänk på vad det innebär.


Fattar inte varför man inte kan slänga tallrikar o bestick o få nya istället för att tvingas till denna helvetes-syssla....

Jag rensar hellre vattenlåset i handfatet...det säger en del.

Det förefaller mig mycket märkligt...

...att det är så svårt att gå upp på morgonen.
...att katten bara är kelig när inte jag är det.
...att det fortfarande snöar.
...att det blivit så svårt att äta frukost.
...att vissa dagar vill man bara dra ned rullgardinen, dra täcket över huvudet och somna om.

Hej o Välkommen till mig själv..

Jag är en novis. Har bestämt avslagit alla förslag om att komma in i data- åldern. Har Sträckt mig till en mail som längst....Men jag kunde inte stå emot längre.....

Så detta är mitt första babykliv in i framtiden.
Här kommer jag skriva om allt o inget, drömmar o verklighet.

Min verklighet idag är inte densamma som för ett halvår sedan.
Då trallade jag på som om det var solsken på näsan varje dag. Nu vet jag att jag lurade mig själv o alla andra.
Men mer om det nån annan gång.