...och molnen samlas...

Ibland har jag dagar som känns allt annat än ljusa.

Idag var det fint väder med solsken o fåglar som tutade i träden.
Brydde väl inte jag mig om.
Det är svårt att bry sig om sånt när det känns som om häxorna från My Little Pony- filmerna har hällt smojs i ens hjärna....

Hade storslagna planer för dagen: Sitta o tycka synd om mig själv, gå till ett inbokat möta med en högre instans, gå till päronen.

Den första punkten på schemat klarade jag med glans o stjärna i kanten.
Den andra punkten gick åt helvete i o med att kärringen jag skulle träffa tydligen inte anser att min tid är viktig o helt sonika struntade i att befinna sig på avtalad plats.

Det gjorde inga underverk för mitt redan mörka sinne. Åkte hem till morfar o mormor en stund. Det resulterade i att jag satt och bölade i deras vardagsrum...

Det är konstigt. När man känner sig låg och någon är snäll mot en, då brister det oftast för mig.
Undrar vad det beror på...

Jag o sambon var sedan hos mina päron o käka middag.

Korvstroganoff. Mums.
(Ironi)

Hemma nu sen en stund. Sitter o funderar på hur jag ska bli glad igen. Men det blir jag väl. Nån gång.