Jag vet inte.

Det känns som att jag inte vet nånting längre.

Jag vet inte vad vi ska äta ikväll.
Jag vet inte hur jag ska kunna sova inatt.
Jag vet inte hur morgondagen kommer se ut.
Jag vet inte varför jag inte gråter.
Jag vet inte varför jag plågar mig själv.
Jag vet inte hur man lever.

Men ska det vara så här??!!
Varför känns allt som ett stort svart hål?
Jag var glad för en stund sedan, men så fort jag kommer innanför hemmets väggar så rasar jag.

Allt känns som ett stort misslyckande som hånskrattar mig i ansiktet.

Min sambo smaskar och knaprar dessutom väldigt högt just nu, det retar mig. Ändå säger jag inget. Lider i tystnad.
Som alltid.