Nya tider.

Det har hänt mycket. Så mycket att jag inte har hunnit ta in det.
I onsdags så ringde det en kille hem till oss. Han presenterade sig som chef på en av stans största salonger.
Han sa att han fått mitt nr från arbetsförmedlingen och var intresserad av mig för ett frisörjobb...
Min respons var: Öhhh...ok?
Innan jag visste ordet av så var det bestämt att jag skulle komma förbi på torsdagen efter stängning så vi fick prata.
Jag började jobba där i fredags....

Allt känns toppen!!! Jag menar, sånt här händer bara inte! Jag hade inte ens sökt jobbet! Det var ägaren till salongen som insisterade på att han vill ha mig där!
Bara en sån sak som att ryktet har gott om mitt arbete, att jag är bra på det jag gör, värmer.
Har jobbat i 2 dagar nu och det känns som att jag redan hittat min plats.
De övriga som jobbar där är supergulliga allihopa och proffsiga på det de gör.

Livet leker!

Just det: jag är brunett nu.