Länge sen sist.

Det är mycket just nu och att skriva här är inte med i mina prioriteringar, men lite då och då så återvänder jag.

Hade en toppenhelg.
På lördagen var jag på roadtrip med pappa. Fick två par skor!
Samma kväll så träffade jag min älskade vän E. Vi såg en film och umgicks bara vi tjejer. Supermysigt!

I övrigt så är det mycket just nu, är trött när jag kommer hem om kvällarna.

Konstigt....

Livet i stort är bra, men jag har en sak i tankarna som gnager.
Jag älskar min familj. Men just nu känns det som att jag vill hålla 2 av dem kort. (Inte du , Skrutt).

I fredags så hamnade P på sjukhuset, P har en gedigen sjukdomshistoria bakom sig. P fick dock komma hem på kvällen, hjärtproverna såg bra ut så det var nog lite allmän utmattning.
Nu kan man ju tänka sig att lilla jag blev ordentligt informerad om allt som försigick, men icke....
Jag trallade på som vanligt och trodde at M & P var vid sommarstället...

Ringde som av en slump till M i lördags och frågade om de haft en skön fredagskväll. "Vi kom inte hit förrän idag" fick jag som svar.
"Nehe, vadårå?" undrade jag. Sen fick jag höra hela historien.
Jag blev besviken. ENORMT besviken.....
"Ja men jag visste ju själv ingenting, och du vet ju hur du blir. Kan dessutom inte hålla på o ringa från jobbet" var den förklaring jag fick.

Vadå hur jag blir??? Jag är väl för i helvete vuxen! Vadå "kan inte hålla på o ringa från jobbet???? M kan ringa bara för att säga "hej" från jobbet.

När jag gjort klart för M att jag inte godtog detta så fick jag bara ett "Skrik inte åt mig" tillbaka. Saken är den att jag var tvungen att öka volymen för att göra mig hörd! Jag skrek inte, det var hon som gjorde. Sen har människan mage att bli iriiterad och defensiv, bara för att jag råkar reagera lite negativt på att ha blivit undanhållen info!!! Jag lade på luren.

Senare så ringde P upp mig för att försäkra mig om att läget var ok. Det gick inte att prata med den heller. Han var full. Tack för den televerket. Adjöss och god natt.
Smidigt. Drick lite till, du. Det löser säkert allt.

Skavsår och vristlänk.

Nu är det ju så att jag tycker att när det är så här fint väder så ska capri-byxorna fram och strumporna av. Detta medför alltid skavsår. Mycket märkligt fenomen detta...hmm...
Varför är det så att de skor man utan problem knatade i förra sommaren oundvikligen skaver sönder hälarna första dagen man tar fram dem ur dvalan??
Är det någon konspiration som pågår mot vinterbleka fötter?
Tack och lov för skavsårsplåster!

Vi var hos päronen förut och käkade. Då passade jag på att flörta till mig en vristlänk av min lillasyster. Hon knåpar ihop egna smycken nämligen. Det blev en i silver med två hängen, ett hjärta och en revolver. Framöver kanske det blir fler hängen, önskar mig en sko....

Helgen som gått.

Har haft en mysig helg!
Den tog sin början efter jobbet i fredags då vi hämtade min vän E och min lillasyster. De sov över hemma hos oss och vi lagade god mat och myste.
Igår var det kanonväder och sambon och jag åkte till Vingåkra-träffen vid RealCar. Det hade vi i och för sig kunnat skippa, eftersom det bara var skit-bilar och dåligt organiserat, men det var skönt att komma ut.
På eftermiddagen bakade jag matbröd och utfodrade två hungriga karlar med köttfärspaj.
Idag har vi inte gjort så mycket, men det behövs inte alltid.

Skönast med hela helgen är att det var just det för mig: helg.
När man går hemma utan nåt jobb att gå till så flyter dagarna ihop, och en lördag kunde lika gärna vara tisdag.
Men nu känns det verkligen att det varit helg. frö jag kom hem i fredags och var lagom trött och ska upp i morgon o jobba.

Har jag sagt att Cityfrisörerna är den bästa tänkbara salongen? Både för personal och kunder.

Bästa salongen ever!!!

Ok. Nu har jag jobbat på Cityfrisörerna i 5 dagar och jag kan bara säga: WOW!
Jag stormtrivs!
Inte nog med att hela gänget där är glada och trevliga, vi har alla samma tankar när det gäller kundservice, det är så skönt!
Jag kände direkt att jag blev en i gänget!

För övrigt så händer inte så mycket just nu, men det känns som att det räcker.

Nya tider.

Det har hänt mycket. Så mycket att jag inte har hunnit ta in det.
I onsdags så ringde det en kille hem till oss. Han presenterade sig som chef på en av stans största salonger.
Han sa att han fått mitt nr från arbetsförmedlingen och var intresserad av mig för ett frisörjobb...
Min respons var: Öhhh...ok?
Innan jag visste ordet av så var det bestämt att jag skulle komma förbi på torsdagen efter stängning så vi fick prata.
Jag började jobba där i fredags....

Allt känns toppen!!! Jag menar, sånt här händer bara inte! Jag hade inte ens sökt jobbet! Det var ägaren till salongen som insisterade på att han vill ha mig där!
Bara en sån sak som att ryktet har gott om mitt arbete, att jag är bra på det jag gör, värmer.
Har jobbat i 2 dagar nu och det känns som att jag redan hittat min plats.
De övriga som jobbar där är supergulliga allihopa och proffsiga på det de gör.

Livet leker!

Just det: jag är brunett nu.

Härlig dag i solen

Kom precis från stranden. Kanske låter märklig såhär den 2:a maj, men det var härligt!
Syrran och jag följde med E och C till surfstranden och grillade korv. Vi satt på en filt i solen och tänkte på absolut ingenting. Härligare än så är svårt att ha det.



Måste tillägga att datorn hemma har havererat, så inläggen kommer bli ytterst sporadiska coh bildlösa en tid framöver.