Lillebror fyllde 27 år och i den familjen firar man ALLT...
Det ska vara formell inbjudan, 7 sorters kakor och stel konversation med folk man inte känner...
Jag tog på krigsmålning och stridsmundering innan vi åkte...
I mitt fall så betyder det en otroligt snygg sminkning, snyggt hår, fina kläder och läckra skor.
Jag känner mig liksom mera redo att möta mobben då. Det känns som att man gömmer sig bakom en fasad och lättare kan klara situationen.
Det var tur att jag kände mig snygg, jag hamnade i en situation där jag blev tvungen att använda all min styrka för att inte skrika.
En "vän" till familjen såg det helt plötsligt som sin uppgift och förbannade skyldighet att noga utvärdera mitt liv.
Helt plötsligt så var jag utsatt för förhör av tredje graden.
Även fast jag visade klart och tydligt att jag varken ville eller tyckte om att svara på hans högst olämpliga frågor så fortsatte han att snoka.
Till slut fick jag nog och reste mig och gick.
Sade till sambon att jag inte stod ut en minut till, då hade jag ställt till en scen.
Vi åkte.
Hur kommer det sig att vissa människor helt saknar förmågan att läsa folk?
Vad är det som säger att mitt liv och mina problem är till för allmän beskådan?
Jag blir så trött!!
Till saken hör att människan i fråga är psykolog, stackars hans patienter! Efter min erfarenhet i dag så kan jag bara dra slutsatsen att karln är en klåpare!
Kvällen har varit bra i alla fall.
Vi har varit hos mina föräldrar och ätit middag.
Min underbara syster var färdig med nya layouten: det är den ni nu ser.
Jag är super-nöjd! Tack!
Nu blir det lite soft i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar