Jag vet att jag kan verka konstig.
Att jag ser på världen lite annorlunda.
Ibland verkar jag ha huvudet bland molnen. Ibland verkar jag ha alla världens tyngder på mina axlar.
Folk tycker att jag är svår ibland, det vet jag.
Folk tycker att jag är jobbig iblan, det är jag säker på.
Det jag inte är säker på är om folk förstår hur svårt och jobbigt det är att vara jag ibland.
Jag säger inte att jag har det värre än någon annan. Har bara mig själv att jämföra med.
Vet bara att det är väldigt jobbigt att hela tiden fundera på vad som händer härnäst. Kommer jag klara morgondagen utan tårar? Utan klump i halsen? Utan att stänga av helt?
Det är min största rädsla: att stänga av igen.
Kämpar varje dag med att verkligen tillåta mig själv att känna.
Idag har det varit jobbigt, har känt mig precis stirrig.
Imorgon blir nog bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar