Tyngder.

Jag vet att jag kan verka konstig.
Att jag ser på världen lite annorlunda.
Ibland verkar jag ha huvudet bland molnen. Ibland verkar jag ha alla världens tyngder på mina axlar.
Folk tycker att jag är svår ibland, det vet jag.
Folk tycker att jag är jobbig iblan, det är jag säker på.

Det jag inte är säker på är om folk förstår hur svårt och jobbigt det är att vara jag ibland.
Jag säger inte att jag har det värre än någon annan. Har bara mig själv att jämföra med.
Vet bara att det är väldigt jobbigt att hela tiden fundera på vad som händer härnäst. Kommer jag klara morgondagen utan tårar? Utan klump i halsen? Utan att stänga av helt?
Det är min största rädsla: att stänga av igen.
Kämpar varje dag med att verkligen tillåta mig själv att känna.

Idag har det varit jobbigt, har känt mig precis stirrig.
Imorgon blir nog bättre.

Ny frisyr!

Idag har en vän som även är frisör varit hemma hos mig. Vi roade oss med att klippa varandra.
Jag var i stort behov av det och känner mig flera kilo lättare på skallen.
Snyggt blev det också!



Nu känner jag mig toppen-pigg och fräsch!

Bleka håret!

Jag är beroende av blekning! Kom på igår att det är minst 4 veckor sedan jag blekte utväxten...skandal ju!!
Så jag drog fram slnghätta och blekning för en stund sedan och nu är jag bekväm i min spegelbild igen.
Jag har haft regnbågens alla färger i håret, en del på samma gång, men jag återvänder alltid till det blonda. Som en kompis brukar säga: Det är liksom mera Du att vara ljus.

Har förstått att många som bleker håret hemma gör en del fatala misstag. Har stött på en del på salongen där jag jobbade, som förstört håret med blekning.

Det finns några grundläggande regler om man ska pyssla med blekning hemma.

För det första så ska man aldrig, ALDRIG, ge sig på att avfärga ett hår själv. Det kan sluta med ett förstört hår och dyra pengar hos frisören.

Om man däremot bara vill bli lite ljusare så är slingor ett säkert kort, men det ska man inte ge sig in på själv om man har längre hår än till en bit nedanför axlarna.

Optimalt resultat får man förstås om håret är obehandlat från böjan och inte har en alltför mörk utgångsfärg.

När man drar upp slingorna i hättan så ska man se till att det blir jämnt fördelat på hela/halva huvudet.

Har man tjockt hår längre än till käkbenet så går det oftast åt 2 st förpackningar.

När man penslar i blekningen så ska man se till att det går relativt fort, annars blir det ett ojämnt resultat.
Ska man färga utväxten på ett tidigare blekt hår är det jätteviktigt att mn bara penslar i utväxten. Får man blekning på ett redan blekt hår är risken stor att man råkar ut för en kemisk klippning....

Sen är det bara att ta det lugnt och vänta. Mitt tips är att man kollar var 5 min i spegeln för att hålla koll på resultatet. Blekning har ingen bestämd verkningstid, bara en maxtid den får sitta i håret- den brukar vara 50 min. När man tycker att det är tillräcklligt ljust så är det bara att skölja.

Har man inte uppnått önskat ljushetsläge efter max-tiden så måste man tyvärr skölja i alla fall. Blekningen har ingen ytterligare uppljusningseffekt efter denna, det enda som händer är att håret börjar luckras upp....Mitt tips i ett sånt läge är att behålla slinghättan på efter sköljning, inte gripas av panik och skicka någon till affären för att köpa en snygg toning och slänga i den i slingorna istället...


Jag är utbildad frisör om nån undrar...

Eftermiddag i (sko)bilder.

Jag var ju på stan förut och strosade.
Tittade på skor, (big surprise), hittade två par jag måste ha nyss!
Det första paret hittade jag på Din Sko. De har perfekt höjd på kilklacken för att användas varje dag.



Det andra paret finns på Eurosko. De är så läckra att jag vill gråta en skvätt och ändra klädstil så jag kan använda dem hela tiden!



Sedan gick jag hem till mina föräldrar för att dricka kaffe.
Som ni ser så gick bekvämligheten före utseende på fötterna idag...




Nu ikväll så har sambon och jag precis mumsat i oss våfflor.
Nu ska jag skosurfa....

Rastlös

Slöandet varade inte så länge.
Är rastlös. Ska ta en promenad ner till stan.
Så får vi se vad som händer.

Slösöndag

Vad slö jag är!
Kan inte tänka mig att göra något annat än att bara vara idag. Tanken på att behöva ta på mig annat än myskläder är svindlade. Strumpor är ljusår ifrån mina prioriteringar idag.

Får se hur lång tid det tar innan jag blir rastlös.

Krigsmålning och ny layout.

Idag har vi varit hos min sambos lillebror.
Lillebror fyllde 27 år och i den familjen firar man ALLT...
Det ska vara formell inbjudan, 7 sorters kakor och stel konversation med folk man inte känner...

Jag tog på krigsmålning och stridsmundering innan vi åkte...
I mitt fall så betyder det en otroligt snygg sminkning, snyggt hår, fina kläder och läckra skor.
Jag känner mig liksom mera redo att möta mobben då. Det känns som att man gömmer sig bakom en fasad och lättare kan klara situationen.



Det var tur att jag kände mig snygg, jag hamnade i en situation där jag blev tvungen att använda all min styrka för att inte skrika.

En "vän" till familjen såg det helt plötsligt som sin uppgift och förbannade skyldighet att noga utvärdera mitt liv.
Helt plötsligt så var jag utsatt för förhör av tredje graden.
Även fast jag visade klart och tydligt att jag varken ville eller tyckte om att svara på hans högst olämpliga frågor så fortsatte han att snoka.
Till slut fick jag nog och reste mig och gick.
Sade till sambon att jag inte stod ut en minut till, då hade jag ställt till en scen.
Vi åkte.

Hur kommer det sig att vissa människor helt saknar förmågan att läsa folk?
Vad är det som säger att mitt liv och mina problem är till för allmän beskådan?
Jag blir så trött!!
Till saken hör att människan i fråga är psykolog, stackars hans patienter! Efter min erfarenhet i dag så kan jag bara dra slutsatsen att karln är en klåpare!

Kvällen har varit bra i alla fall.
Vi har varit hos mina föräldrar och ätit middag.
Min underbara syster var färdig med nya layouten: det är den ni nu ser.
Jag är super-nöjd! Tack!

Nu blir det lite soft i soffan.

På rätt väg

Dagen har gått jättebra!

Det var nervöst att gå in til arbetsförmedlingen.
Hela huvudet snurrade när jag skulle fylla i alla uppgifter.
Väntan på att få träffa handläggare verkade vara oändlig.
Funderade en liten stund på att fega ur.

Men så blev mitt namn uppropat och sedan rullade det på. Arbetsförmedlaren jag fick träffa var superbra!
Han fick mig att känna mig lugn och tog varje steg lugnt och fint med en humorglimt i ögat.
Jag förklarade allt om min situation och ingenting verkade konstigt.
Jag kände mig så väl omhändertagen!
Och så fick jag en fin, rosa mapp med papper i.



Det känns som att jag är på rätt väg nu.
Kanske hittar jag till Narnia en dag...

Med öppna ögon.

Idag ska jag företa mig något helt nytt.
Jag har aldrig förut ens varit i närheten av detta och hade inte heller föreställt mig att denna dag skulle komma.

Jag går in i det hela med öppna ögon.

Har ju hört alla skräckhistorier som vänner råkat ut för.
Det finns ju de som faktiskt blivit hjälpta också.
Det känns skönt att min evigt trogna syster går in i lågorna tillsammans med mig.
Vi ska stötta varandra genom det här.


Idag skriver vi in oss på arbetsförmedlingen.

Usch vad dystert det blev.

Nej, nu rycker vi upp oss!!!

Det här är oaccebtabelt beteende!!!

Peppa lite!! Var glad och nöjd!!

Lyssna på glad musik och dansa!!!

Ställ klockan på ringning imorgon-bitti och studsa ur sängen, redo att ta dagen på bar gärning!!!

Heja, Heja!!!

Jag vet inte.

Det känns som att jag inte vet nånting längre.

Jag vet inte vad vi ska äta ikväll.
Jag vet inte hur jag ska kunna sova inatt.
Jag vet inte hur morgondagen kommer se ut.
Jag vet inte varför jag inte gråter.
Jag vet inte varför jag plågar mig själv.
Jag vet inte hur man lever.

Men ska det vara så här??!!
Varför känns allt som ett stort svart hål?
Jag var glad för en stund sedan, men så fort jag kommer innanför hemmets väggar så rasar jag.

Allt känns som ett stort misslyckande som hånskrattar mig i ansiktet.

Min sambo smaskar och knaprar dessutom väldigt högt just nu, det retar mig. Ändå säger jag inget. Lider i tystnad.
Som alltid.

Om jag hade pengar...

...då skulle jag ha ett rum helt tillägnat mina skor.
Istället för den futtiga hallgarderob som nu får göra jobbet.
Min sambo påstår ibland att jag har för många skor, då spärrar jag upp ögonen och frågar förfärat: Kan man det???

Jag vill ha nya skor för den som inte förstått det...


(Skorna finns på Brandos.se)

Imma på spegeln och isterband.

Sambon duschade så länge och varmt att jag aldrig trodde imman på speglarna skulle försvinna.
Fantasin lyser med sin frånvaro, det blev isterband och makaroner till middag.

Jag vill ha nya skor.
Längtar efter vår.

Det varade en stund i alla fall...

Jag fick vara glad en stund idag, det är jag tacksam för.

När klockan började närma sig kväll så kom den krypande som en kär gammal vän.
Den hopplösa känslan av att allt är fel och jag kan inte göra nåt åt saken.
Ville inte vara hemma, ville inte vara själv, ville inte träffa någon, ville ingenting.
Smsade sambon och förklarade läget. Han hämtade mig direkt efter jobbet och sen åkte vi. Jag blir lugn av att åka bil.
Vi kom hem sent, strax innan kl 21.

Sen kommer väntan på att man ska gå och lägga sig och med den, ångesten över att behöva sova.
Man sitter och funderar på om det verkligen är nödvändigt. Måste man sova? Kan man inte bara få sitta uppe i soffan och låta hjärnan vara så här härligt avslagen som den är när man är övertrött?

Jag tycker det är skönt att vara sömnig, då orkar jag inte sitta och gräma mig över saker. Hjärnan orkar inte bry sig, man sitter som en zombie och tänker inte.

Tankarna börjar inte snurra förrän jag lagom hunnit lägga huvudet på kudden.
Därför känner jag ångest för att sova.
När jag väl somnar så betyder ju det att jag vaknar utvilad till en helt ny dag med en hjärna redo att jobba på högvarv igen.

Min sambo är underbar för övrigt.
Denna stolte viking, som jag kan kan kalla min, gör sitt bästa för att jag och min fuckade hjärna ska ha de bra. Jag gissar att han var supertrött efter jobbet men ändå så följer han mina nycker och vallar runt på mig i bilen.
Det enda positiva med att gå och lägga sig är att jag vet att där väntar han med öppen famn redo att hålla om mig tills jag somnar.
Vore det inte för honom och hans starka armar skulle jag aldrig gå och lägga mig.
Denna fantastiska man vet hur han ska få mig att känna mig trygg, när jag inte ens vet det själv.
Jag är evigt tacksam till den kraft som såg till att vi träffades överhuvudtaget.

Jag vet att man inte ska låta sig raderas till att bara vara om man är två.

Men i mitt skede i livet så kan jag ärligt säga att jag inte vore nånting utan honom.

På riktigt nu.

Idag är jag glad. På riktigt.
Jag vet inte vad som gör det, spelar ingen roll heller. Det är bara skönt, att känna på riktigt.

Jag känner mig snygg och fräsch. Tog på mig mina högkklackade stövlar och skinnkappan bara för att gå till en kompis o fika.

Det regnade i går.
Idag skiner solen.
Det stör mig inte längre.

Possibility

Ok.
Det har varit väldigt dystert här ibland.
Det är för att jag är en dyster människa ibland.
Men jag lovar att jag inte bara är dyster, jag kan vara glad också.
Det är bara så att jag svänger väldigt mycket åt båda hållen och har lätt för att fastna i det dystra.
Antar att jag har ett sinne för dramatik...

Detta speglas väldigt mycket i vad jag lyssnar på för tillfället.
Melankoliska låtar som får en att fundera.

Just nu: "Possibility" med Lykke Li. (från New moon-soundtracket)

Text som fastnat:
So tell me when you hear my heart stop
You're the only one that knows
Tell me when you hear my silence
There's a possibility I wouldn't know


Jag gillar ord.
Stora ord, små ord.
Förmågan de har att trösta- och såra, är otrolig.

Jag önskar ibland att jag vågade skriva mer och visa det för någon.
Det känns som att jag skulle kunna göra det.
Skriva alltså.

Har skrivit mycket, men aldrig samlat ihop mig tillräckligt för att våga göra nånting av det.

En dag kanske.

Varför?

Varför sitter jag här igen och funderar på allt som kunde varit och allt som inte är?
Varför känns det som om någon annan går omkring med mitt liv och jag sitter bara och väntar på att få tillbaka det?

Varför sitter jag fast?

Idag är ingen bra dag.

Solen skiner ute och det känns som ett hån.

Pianot stirrar hotfullt på mig och hotar med moll om jag sätter mig där och spelar.

"The drugs don't work" med The Verve går på repeat.

Tårarna bränner.

Magen värker.

Hoppas det regnar imorgon.

I'll come back when it's over...

Sitter och lyssnar på Regina Spektor. Har fastnat vid en bit text i låten "The call".

"...and then that word grew louder and louder
until it was a battle-cry:
I'll come back when you call me,
no need to say Goodbye"


Låten är för övrigt med på soundtracket till
"The chronicles of Narnia: Prince Caspian".

Spotify är bra till mycket...

En till dikt.

Blixtar av ljus som väger ett ton
lätta pustar av mörker.
Varma famnar som känns som skruvstäd
dunkla tankar kyler.
Solsken som känns som ett hån
kylan värmer.

Dikt.

Ute leker barn
grannen cyklar
och jag undrar
vart regnet är

Hur kan hjärtan slå
och barn leka
när jag undrar
vart regnet är

Mardrömmar

Vaknade kallsvettig tre ggr inatt.
Kl 3.58 höll jag på att ge upp om sömnen, varför sova när demonerna kommer så fort man blundar?
Vet inte exakt vad jag drömde, bara att det var otäckt och att jag forfarande har en jobbig känsla i halsgropen.

Mardrömmar måste vara ett av de jobbigaste fenomen som finns, de kommer ju från ens undermedvetna och speglar hur knasig man faktiskt är.
Jobbigt också att man oftast vaknar med en känsla av tomhet och panik.
Det känns just där och då som om man aldrig ska bli glad igen

Musik.

Finns det inte musik i livet så kan man lika gärna säga "God natt".

Jag älskar musik.
Förmågan den har att sätta ton på känslor, att nyansera världen.

Mitt piano är min käraste ägodel.
Är jag ledsen så finner jag tröst där.
Kanske i Beethovens pianosonat nr14 i ciss-moll, sats1 (månskenssonaten).
Vemodig i början, men efter några takter så känns det som om små glimtar av solen tittar fram och värmer. Sedan blir det trevande, sökande, för att ebba ut i en sådan otrolig mjukhet. Man mår bra.

Känner jag att jag behöver sätta både ord och musik på mina känslor så sjunger jag när jag spelar.
Senaste tiden så har "Untitled" av Simple Plan känts som att den träffar rätt. Orden sugs in i hjärtat och melodin som är så enkel, känns tillräcklligt svår för att tonge det jag känner.

När jag lyssnar på musik, så lyssnar jag verkligen.
Vill inte bara ha nåt i bakgrunden som låter.
Jag väljer omsorgsfullt ur min samling och bestämmer utfrån vem jag är just där och då.

Det var nån som sa till mig en gång att man har ett speciellt soundtrack till sitt liv.
Helt ärligt så vet inte jag vad mitt skulle kunna vara. Det varierar ju så från dag till dag.
Jag kan uppskatta en låt för hur den är uppbyggd, vad texten betyder, men framför allt hur den får mig att känna. Det är viktigt.

Så hur ska man då beskriva mitt soundtrack?
Det finns ingen röd tråd.

Musik, det är mitt soundtrack.
Jag tycker synnd om alla dem som inte vet att uppskatta den.

I mitt huvud.

Varför verkar vissa tycka att det är hemskt att bli arg? De tiger i tystnad och går omkring sura på alla istället.
Är detta en kvinno-sjuka eller drabbar det karlar också?
Det är ju så mycket skönare för sinnet att få ladda ur ordentligt när det behövs, sen kan man prata om det och gå vidare.

Vissa kvinnor verkar tro att det är fult att visa att man är arg, men är det inte värre att vara tjurig i veckor? Handlar det om att i vissa fall så hänger känslan av att "håll käften och var söt" kvar?

Jag blir arg när det behövs. Jag ställer till ett himla liv och blir väldigt verbal (men använder inte fula ord). För verbal tycker min sambo ibland, jag brukar tappa bort honom halvvägs nånstans.
När jag haft mitt utbrott och tagit en paus, då pratar vi om saken och går vidare. Oftast lyckligare än innan.

Jag tror att om man går omkring och tiger om saker och ting så blir luften till slut förgiftad och nånting inombords dör litegrann.

Detta gäller nog inte bara i kärleksförhållanden, utan i alla förhållanden man har i livet.

Att våga bli arg är väl också att våga vara ärlig?

Kvinnoprat.

Idag har jag varit hos min vän, E.
Vi har umgåtts och pratat.

När vi pratar och hamnar i en diskussion så känns det som att vi tillsammans kan lösa alla världens problem.
Ni vet; man pratar, man är rörande eniga, kommer fram till bra saker och känner att man åstadkommer nåt.
Härligt!

Fredagskväll

Idag har varit en bra dag.
Började med att slöglo lite på Tv med en kurrande kisse i knät.
Sedan kom min vän,E ,vid lunch.
Vi har haft en mysig dag och gjort ingenting.
På eftermiddagen satt vi och tittade på film, en riktig snyftare: "P.S I love you".
Min syster rekommenderade den.

Nu ikväll så är E fortfarande kvar, hennes sambo kom förut.
Vi har precis ätit pizza och nu väntar vi på att min sambo ska komma in med kaffet, Let's dance går i bakgrunden.

Prima liv!

Fika.

Idag kom en av mina käraste vänner på besök.
Vi fikade o pratade lite strunt. Mumsiga chokladmuffins blev det.
Jag är så glad för hennes skull!
Hon och hennes man ska få barn om ca 3 veckor! Hon är jättevacker och har den mest perfekta bebismagen man kan tänka sig!

Min kisse, Ronny, var också med på ett hörn.

Just nu så sitter jag och njuter av att förmiddagen har varit så bra!
Ibland så krävs det inte mer än gott sällskap och fika.

Migrän

Hade migrän igår.
Jag hatar det. Skulle inte önska min värsta fiende det.
Jag låg i sängen hela dagen. En liten tröst var att min katt tyckte att mamma behövde tröst. Han låg bredvid mig hela dagen

Idag ska jag till min samtalskontakt. Vi ska gå igenom en tidslinje jag har gjort. Inte för att jag förstår varför, men men.

Har ju skaffat Facebook.
Idag kom jag i kontakt med en av mina bästa vänner från förr.
Har tänkt mycket på henne och undrat över hur hon har det, nu vet jag!
Som hon uttryckte det: Jippi för Facebook!

Fullt upp

Gårdagen blev lite mer intensiv än jag väntat mig.
Vi började med att åka till min sambos mamma och styvfar.
Sen blev det akuten. Sambons mormor var dålig så vi åkte in med henne. Var där halva natten. Hon fick åka hem, men ska på undersökningar.


Idag har jag tagit en långpromenad i solskenet, man blir ju precis stum av förvånan när man faktiskt måste knäppa upp jackan för att inte svettas ihjäl... Man har ju blivit van vid sibirisk kyla nu. Men Fan vad skönt det är att man kan börja ana slutet på denna snö-täckt tunnel!!!

Inom kort så hoppas jag kunna stoltsera med en ny layout här; min duktiga syster ska hjälpa mig!!

Är det nåt fel på svenska folket?

Blev så grymt besviken över resultatet i Andra Chansen! Jag ville ju att Neo skulle gå vidare!!!
Istället så får Jessica Andersson finalplats med en så tråkig låt att man tar kiss-paus när hon uppträder...

Jag och min kompis spekulerade i huruvida det blivit nåt fel med Svt:s televäxel...Eller om det är så att det är väldigt få i vårat avlånga land som har någon smak överhuvudtaget...

Jaha...var det inte svårare än så....

Detta är en av bilderna syrran tog på mig häromdagen.

ehhh..

Ja, det blev lite knasigt igår mellan mig o sambon.
Men det är vatten under bron nu. Vi pratade och kom fram till att allt var ett missförstånd.

Ikväll kommer E hit. Vi sk äta tacos och titta på Andra chansen i Melodifestivalen.

Så fort jag listat ut hur man gör så kommer lite bilder min syster har tagit.

Konfunderad.

Sitter hemma hos mina päron.
Är arg på min sambo.

Är det verkligen nödvändigt för ens partner att få reda på precis allt man ska göra?
Om jag ska träffa en väninna, måste han då ha reda på minsta lilla detalj angående detta?

Fredag

Sitter och pratar i telefon med E. Vi ska ses imorgon.

Har tagit ännu ett kliv in i data-åldern, har skaffat facebook...

Dagens agenda: Ingenting.

Modell

Var hos päronen idag oxå.

Min syster är en aspirerande fotograf och behöver öva på modeller. Så idag ställde jag upp och blev fotad.
Vi hade jätteroligt, fast ljuset kunde ha varit bättre. I vår ska vi göra det lite mer på allvar.
Hoppas på att kunna lägga upp lite bilder från idag när hon regisserat färdigt.

Hobby-verksamhet.

Gick till mina päron idag.
Färgade, gjorde slingor och klippte min mammas hår. Blev skitsnyggt!

På sistone så har jag fått en liten mani.
Jag stickar.
När jag tittar på TV.
Som gamla tanter gör...hmmm

Men det är ju så rofyllt! Man ser ju att man har gjort nånting samtidigt som man kopplat bort allt annat ett tag.
Min sambo däremot tror att jag blivit knäpp...
Det har gått så långt att jag faktiskt surfar på stick-sidor...såna där man kan få tips o idéer men även utbyta mönster med varandra...

Undrar om det finns AS...Anonyma Stickare....

Men, men man har ju en hobby i alla fall.
Den kanske leder till att jag får tillbaka motivationen till att måla igen.

Idag känns det bättre.

Känner mig klarare i knoppen idag.
Jag vet vad det var som spökade igår- abstinens!!

En av mina mediciner var slut och receptet hade inte kommit när jag skulle hämta, så blev utan i helgen. Kunde hämta den igår och ta en tablett på eftermiddagen. På kvällen kände jag mig som vanligt igen.
Skumt...


Detta med medicin skrämmer mig. Tycker att det vore bättre om kroppen kunde fixa själv. Men nu går ju inte det i alla lägen, så då måste man stoppa fördomarna åt sidan och svälja pillrerna.

Äter hjärtmedicin och SSRI- medicin. Har även en behovs medicin som är lugnande.
Good times!

Snurrigt i huvudet

Precis som rubriken lyder så är det snurrigt i huvudet.

Kan inte tänka klart. Vet inte om jag mår fysiskt dåligt eller om det spökar i skallen.
Yr, illamående och allmänt off.

"gnäll gnäll" "jämmer"

Det går väl över.